Mikaels syster ett år efter mordet: Så har Skärholmen förändrats – arrangerar manifestation

På torsdag har det gått ett år sedan Mikael sköts till döds i gångtunneln i Skärholmen. För Aneta, Mikaels syster, har det varit ett år av personlig sorg, tillsammans med besvikelser över polisen, rättssamhället, politiker och även medias agerande.

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

På torsdagskvällen hålls en ljusmanifestation på platsen.

– Det känns absolut inte som att det har gått ett år. För oss har tiden pausats. Det är fortfarande jättejobbigt. Vi måste varje dag lära oss att leva utan honom och det tar tid, säger Aneta.

LÄS ÄVEN Man döms för mord på Mikael i Skärholmen

Vi sitter på bänken i solen framför tunneln. I väskan har Aneta ett ljus med sig som hon ska ställa vid den lilla plaketten med de handskrivna orden “Vila i frid Mikael. Du kommer alltid vara saknad”. Det har blivit en allmän minnesplats för att hedra Mikael. Men än idag finns det inte något offentligt minnesmärke. 

– Det är viktigt att vi inte glömmer bort vad som hände den dagen i tunneln. Vi vill gärna tro att det inte är något som kan hända en själv, säger Aneta.

Hon har fått höra och läsa kommentarer som säger att Mikaels agerande var oförnuftigt när han visade civilkurage och konfronterade ungdomarna.

– Många försöker hitta fel i hans agerande. Men det var inte hans fel att han blev mördad. Det var inte han som var på fel plats. Det är de kriminella som inte ska vara här. Mikael var ingen idiot som får skylla sig själv, säger Aneta,som har fått många meddelanden från pappor som har skrivit att det lika gärna kunde ha varit dem.

I samband med skjutningen fick Aneta och de anhöriga ingen information om vad som hänt från polisen, bara att Mikael blivit skjuten, men inte var och hur.

– Vi hade önskat att en polis kom hem till oss, säger hon.

Skjutningen blev en av de största mediala nyheterna. Platsen spärrades av.

– Vi fick inte komma hit till platsen där det hade hänt. Vi fick inte träffa honom, säger Aneta.

En morgon när hon åkte ner hade de plötsligt släppt avspärrningarna, men det skulle visa sig att Aneta och hennes anhöriga inte var ensamma på platsen.

–  Vi kunde äntligen tända ljus och skrev på den lilla plaketten i tunneln. Vi letade efter spår från Mikael. Något att minnas. Till sist hittade min mamma ett löv med lite blod på, säger Aneta och fortsätter:

–  Det kom fram en reporter som ville prata med mig. Men jag ville absolut inte prata, säger hon. 

LÄS ÄVEN Mordet på Mikael – starka känslor när rättegången startade

Aneta minns att hon hade en huva över huvudet och ville varken bli filmad eller fotograferad.

– Han var så på mig att jag tillslut pratade med honom. Det var då det började. Jag vänder mig om och det är fullt med reportrar. De är som kackerlackor. Jag vet inte var de kom ifrån. Helt plötsligt är de överallt, säger Aneta.

Hon inser att hon var i chock och oförmögen att fatta några rationella beslut. Det har tagit lång tid för henne att förstå att hon har rätt att säga nej, till medier.

– Allt var som i en dimma. Jag minns ingenting. När jag idag råkar se klipp på sociala medier från den tiden ser jag att det är jag, men jag känner inte igen mig. Det är läskigt att se, säger Aneta och skakar på huvudet.

Hon vill inte dra alla journalister över en kam. Det fanns de som hjälpte henne med kontakter till myndigheter och var på så sätt ett stöd i hennes kamp för att förändra samhället och försöka påverka politiker.

Det var inte förrän i januari då åtalet väcktes och förhandlingarna i domstolen inleddes som hon fick veta vad som verkligen hade hänt Mikael. Innan dess hade polisen varit helt förtegen. Den enda informationen som Aneta fick kom från medierna, vilket gjorde att hon inte visste vad hon skulle tro. 

– Vi fick olika versioner från medierna. Det gjorde att man skapade egna föreställningar som gick som en film i huvudet om hur det kan ha gått till. Länge hoppades jag att han fortfarande levde, att allt var ett sätt att hålla Mikael undangömd, att han kanske var ett kronvittne som polisen behövde hålla gömd. Det florerade en massa konspirationsteorier. Han skulle bada med sin son och sen ligger han där död, säger Aneta.

Det som länge kändes overkligt framträdde med all sin kraft när rätten spelade upp larmsamtalet från Mikaels son och filmer från videoövervakningen visades, där man ser hur Mikael och hans son cyklar mot tunneln.

För Aneta är domstolsbeslutet en besvikelse.

– Det skilde bara en månad i ålder för att förövaren skulle få livstidsstraff. De andra dömda har knappt fått något straff. Det känns som alla resurser som har lagts ner på åtalet var bortkastade. Det var en tidskrävande, kostsam och känslomässig process. Känslan är att allt bara rinner ut i sanden, säger Aneta.

Idag har polisen bett om ursäkt för sitt misslyckade agerande gentemot Mikaels anhöriga.

– Det kändes viktigt att de kunde erkänna och att vi fick möjlighet att berätta om vår upplevelse. Jag tror att den här våldsvågen var så ny att polisen inte hade några upparbetade rutiner, säger hon.

Tycker du att polisen har ändrat sitt arbetssätt sedan mordet på Mikael?
– Det har skett förändringar tycker jag i Skärholmen. Polisen är mer närvarande och vågar prata mer med folk. Människor i allmänhet är mer uppmärksammade på de kriminella gängen, säger Aneta.

LÄS ÄVEN Polisen i Skärholmen efter åtalet för mordet på Mikael: Vi fortsätter arbeta med samma intensite

Trots den bottenlösa sorgen och känslan av overklighet försöker Aneta tänka framåt. Hon vill att det som hände Mikael ska få människor och samhället att agera för det bättre, att det kan starta någon form av kedjereaktion. Hon ser positivt på de lagändringar som genomförts för att motverka gängkrimenella.

– Det märks att folk är trötta. Många tar kontakt och berättar att det räcker nu. Vi har fått nog. Det tog slut för honom i tunneln, men vi måste få ut någon mening av det. Vi måste se till att detta inte drabbar någon annan, att fler oskyldiga blir skjutna, säger Aneta.

Idag finns det några blombuketter och ljus vid minnesplatsen. Efter dådet var tunneln fylld med blommor och kort, många från barn. När det blev klart att det fanns en begravningsplats skulle alla blommor avlägsnas omgående.

– Vi var tvungna att städa undan allting. De skulle kasta allt och stod beredda med bilar. Vi skyndade dit för att ta det vi ville behålla, vilket i princip var allt. Vi stoppade ner det i blåa ikeapåsar.

Aneta har läst alla korten. Hon tänker ge dem till Mikaels son när han blir större. 

Processen med att ansöka om en offentlig minnesplats för Mikael har fastnat i en omständig byråkrati där tunneln gränsar mellan Skärholmen och Vårbergs stadsdelsområde och Trafikkontoret måste involveras.

LÄS ÄVEN Så reagerar Skärholmsborna på domen för mordet på Mikael

Inför minnesstunden hälsar hon alla välkomna som vill, inklusive politiker.

– Jag är inte arg på dem längre, bara besviken. Det är vi alla och det vet de. Så länge de vågar komma fram och skaka hand och visa lite medmänsklighet är de välkomna. De kan lämna sin politikerroll. När de kommer hit bland människor, då kan de också vara människor, säger Aneta.

Ljusmanifestation mot gatuvåldet – för civilkuraget!
Folk i Skärholmen tillsammans med de anhöriga till Mikael arrangerar manifestationen till Mikaels minne. Det blir uppträdande på torget, innan man går ner till mordplatsen i ett ljus- och blomstertåg för en tyst minut som börjar kl.18.45. Det kommer finnas möjlighet att lämna ett meddelande i en minnesbok. Efteråt har Folk i Skärholmen öppet och välkomnar alla som fortsatt vill samlas, prata och stötta varandra.

Läs mer om manifestationen på Folk i Skärholmen

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjös bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Vill du skriva en debattartikel eller en insändare? Eller en krönika? Gör det. Mejla:  redaktionen@battrestadsdel.se

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• manifestation
• Mikael
• Mord
• skjutning

• Kommentera