Annons:
Annons:

logo

Följare 19,5k

“Det vilade något sakralt över denna plats”

KRÖNIKA. “Midsommarnatten 1993 var min make David och jag mycket våghalsiga. Vi traskade ner till Vinterviken och hittade en vidöppen dörr till den nästan fallfärdiga svavelsyrefabriken. Vid den här tiden pågick ett vilt gräl i tidningarna om fabriken skulle rivas och betraktas som riskavfall eller om den skulle giftsaneras och byggas om till ett kulturcentrum för skulptörer.

David var kemist och hade innan vi flyttade till Stockholm arbetat på chefsnivå med tillverkning av svavelsyra. Det svavel, som användes för denna tillverkning, var förorenat med kvicksilver. Detta fanns kvar i väggarna och kröp ut i form av giftiga gaser. De som ständigt arbetade i denna miljö, riskerade att drabbas av en ihållande huvudvärk och illamående.

Under 1950-talet, när David och jag var studenter, engagerade vi oss i frågan om vårt lands säkerhetspolitik. Det kalla kriget rasade för fullt och det gällde att bygga skyddsrum, som klarade en atombomb. Nu gällde frågan om vårt land skulle söka medlemskap i NATO eller tillverka en egen atombomb och samtidigt undersöka hur ett litet land kan klara sig vid ett kärnvapenkrig.

Då anade vi inte att vi 40 år senare skulle bo i närheten av en av dessa fabriker. Det var det statliga företaget Atomenergi AB som av Nitroglycerin AB hyrde den slitna och övergivna svavelsyrefabriken i Vinterviken för att här tillverka atombränsleelement. Detta visade sig vare en bra lösning.

I Vinterviken skedde samtidigt  en begränsad forskning av sprängmedel för militärt bruk och området var hårt bevakat. Personalen hade tystnadsplikt och i slutet av 1950-talet kom det aldrig ut vad som pågick i området.

I riksdagen och i de stora tidningarna pågick ständiga diskussioner om hotet från Ryssland och den tänkta svenska atombomben. Dagens Nyheter med Herbert Tingsten i spetsen var för atombomben. Mot var det socialdemokratiska kvinnoförbundet och Per Anders Fogelström. I början på 1960-talet visade det sig omöjligt för vårt land att tillverka en atombomb. Vi var beroende av att få tillgång till hemligstämplade amerikanska dokument om själva tillverkningsprocessen.  

Kriget i Vietnam hade pågått i sex år – ett krig som skakade om hela USA. Nu saknades viljan att sprida militära hemligheter till neutrala länder. Tillverkningen och forskningen av en svensk atombomb tog plötsligt slut och kvar fanns mängder av radioaktivt avfall. Då kom de styrande i landet överens om att i hemlighet samla ihop skräpet och sänka ner det i Landsortsdjupet. Transporterna påbörjades hösten 1961.

Så småningom läkte allt detta ut och i våren 1987 hade tidningen Ny Teknik (nummer 7) en artikel om detta. Jag sparade tidningen och läste allt jag kom över om tillverkningen av en svensk atombomb. År 1987 köpte Stockholms stad Vinterviken och nu började diskussionerna om svavelsyrefabriken.

Riva eller inte riva? Huset var fallfärdigt och omgärdat av ett högt stängsel. Detta hindrade inte uteliggare och nyfikna att ta in i byggnaden. De gamla och en gång eleganta skinnmöblerna i chefsrummet flyttades ut och blev en mysig uteplats, som snart sommarregnen förvandlade till ett paradis för olika mögelarter.

Det var hit David och jag sökte oss den varma midsommarnatten 1993. Jag hade min kamera med mig för att dokumentera det vi såg. Utanför svavelsyrefabrikens höga och trasiga stängsel växte meterhöga blommande tistlar. Genom dessa hade uteliggarna klippt upp en smal stig till en öppen port på fabrikens kortsida. Vi tvekade inte utan klev på och kom in i fabriken.

Detta blev min livs bästa midsommarnatt. Ute doftade det försommar och inne i den övergivna fabriken stank det  från en överfull avföringshink och smutsiga kläder. Trots att fler än hälften av alla fönster var sönderslagna, kunde inte brisen från Mälaren fösa bort stanken. Vi klev på fallfärdiga trappor och kom slutligen upp på översta våningen. Där stod den övergivna reaktorn omgiven av mängder av skräp. Här  hade också någon förgäves försökt att bygga en grill och överst låg en sönderbränd korv.

vinterviken-93

Det märkliga var inte anläggningen utan väggmålningarna, som var signerade “It´s poison” YO circle 1992. Nedanför dessa låg en trave trasiga sovsäckar, en stinkande ylletröja och tomma matförpackningar. Det vilade något sakralt över denna plats, nästan som en utbombad kyrka i en sliten förort till London.

Vi trevade oss ner för de fallfärdiga trapporna och kom ut i morgonsolen. Vi var helt ensamma och gick ner till stranden. Jag slet  av mig mina kläder och klev ner i vatten och lät fötterna söka sig fäste på de hala sprängstenarna. Efter ett par steg var jag ute på djupt vatten och tog några simtag i det kalla vattnet. Det var skönt att bli av med allt damm, som fastnat på armar och ben.

Det har hänt mycket i Vinterviken sedan den spännande midsommarnatten. Är 1998 blev Stockholm kulturhuvudstad och året innan monterades den gamla anläggningen ner och svavelsyrefabriken renoverades. De otroliga målningarna om gift och rädsla för krig revs bort och väggarna fick ny puts.  Det gjordes ett fåfängt försök till giftsanering. Svavelsyrefabriken skulle bli Skulpturens hus, där moderna skulptörer kunde få ställa ut sina mästerverk. I undervåningen inrättades en restaurang och ett rum med bilder från den tid, när det fortfarande tillverkades nitroglycerin i området.

Hoppets vindar blåste in över området. Nu skulle Vinterviken bli ett alternativ till Djurgården.  Många önskade  att några nobelpristagare sommartid skulle komma som turister och ta del av det svenska kulturutbudet i Vinterviken. Detta hände aldrig.

När det första nyfikenheten lagt sig, slutade besökare att komma till Skulpturens hus. Personalen klagade över illamående och huvudvärk. Giftsaneringen hade misslyckats. Hösten 2006 lades verksamheten ner och hela byggnaden gjordes om till en restaurang med festvåning för 500 personer.

Ventilationen den nya restaurangen var bättre än i det gamla skulpturmuséet. Jag har inte hört talas om att någon har fått huvudvärk av att äta en påkostad bröllopsmiddag i restaurangens katedralliknande övervåning.

Vinterviken har blivit ett underbart naturområde. Kvar sedan kulturhuvudstadsåret finns Vintervikens trädgårdar med en vacker rosengård och mängder av blommor. Tyvärr hittar sig sällan nobelpristagare ut till oss och njuter av naturen. Nobelstiftelsen är ointresserad av området. Det sista är säkert tur. Vi på Stockholm sydväst slipper nu se ett förgyllt monsterhus mitt i grönskan.”

carin önnestam

Carin Önnestam

Källor:
Ny Teknik
Sveriges historia,  del 1920-1965 – Norstedts

Carin Önnestams blogg

Mer om och av Carin Önnestam här

Publicerad 22:16, 13 september 2016
Annons:
Annons:

Gillar du det du läser? Swisha en peng till: 123 086 79 86  

eller donera via PayPal:
KALENDER: HÄNDER NÄRA DIG
  1. Batikhäxans Pop-up-Shop

    21 september kl.11:00
  2. Loppis!

    21 september kl.11:00 - 16:00
  3. KAJKO på Sätraviksvägen

    21 september kl.12:30 - 23 september kl.17:00
InstagramInstagram har returnerat ogiltiga data.

Följ Bättre Stadsdel

MEDBORGARFÖRSLAG

Läs om olika förslag som medborgare lämnar in till sin stadsdelsnämnd. Du kan också lämna in ett själv.

Lämna in medborgarförslag
Stöd logoBättre Stadsdel

Gillar du det du läser? Swisha en peng till: 123 086 79 86  

eller donera via PayPal:
Dagens Fråga

Vad tycker du om den nya gråa färgen på höghuset i Axelsberg?

View Results

Loading ... Loading ...
Publicerad 14:20, 13 oktober 2017
Annonser
Annonser
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
PolisNotiser
Podcast
KÖP-BYT-SÄLJ

Köp eller sälj dina prylar lokalt! Gå med i Facebookgruppen Köp Byt Sälj - Vi som bor i Hägersten

Annons: