”Gratis fönsterputs vid Telefonplan”
Åsikter Publicerad 15:13, 26 april 2016KRÖNIKA. ”Tvättmedelsfabriken vid Telefonplan har anor sedan tiden före krigsutbrottet 1939. Den tyska kemiska industrin hade startat fabriker runt hela Europa och ett av dessa var tvättmedelsföretaget Henkel vid Telefonplan. Efter krigsslutet 1945 ingick denna fabrik i det tyska krigsskadeståndet och Kooperativa Förbundet köpte fabriken. Då ansåg ledningen för vårt lands alla konsumbutiker att det bästa för svenskarna vore om förbundet ägde egna fabriker. På så sätt ansvarades för att husmödrarna fick varor av god kvalité. Ett bra tvättmedel före krigsslutet var Persil, som tillverkades vid Telefonplan
Hösten 1967 handplockades min make kemisten David av tvättmedelsfabriken vid Telefonplan. Hans arbetsuppgift var att delta i utvecklingsarbetet av ett nytt tvättmedel, som skulle vara anpassat för de nya tvättmaskinerna med trumma. Hans företrädare hade gjort ett misstag. När den första satsen av ett nytt maskintvättmedel i pulverform tillverkades på prov, visade det sig att det flög små tvålflingor ut ur skorstenen. Dessa löstes snabbt upp i den fuktiga höstluften och hela området försvann in i ett skumbad. Strax efter detta började det regna. Skummet fanns kvar på fönsterrutorna och företaget lovade att alla, som hade råkat ut för detta, skulle få gratis fönstertvätt.
På 1970-talet stormade det kring våra tvättmedel. Televisionen visade när Björn Gillberg handtvättade kläder i gräddersättningsmedel och pratade om att jordklotet riskerade att bli förgiftat av vårt behov att hålla kläderna rena. Då var det fult att vara kemist och arbeta med tvättmedel.
Allmänheten ställde hårda krav på tvättmedelstillverkarna. Tvättmedlen fick inte vara giftiga eller framkalla allergier, dessutom måste kläderna bli perfekt rena och skimrande vita. Utsläppen från tvättmaskinerna fick inte innehålla fosfater, som fick sjöarna att växa igen. Alla parfymer måste förbjudas. Då och då tillverkades provsatser. Några av dess luktade ganska illa och folk sa att bo vid Telefonplan kunde liknas vid att leva tätt intill ett gammaldags och dåligt skött utedass.
Miljökraven skärptes och Kooperativa Förbundet funderade på att flytta tvättmedelstillverkningen till glesbygden i de värmländska skogarna. Detta skedde aldrig och företaget beslöt i stället att slå ihop de nordiska tvättmedelsföretagen till ett enda och flytta pulvertillverkningen till Finland. Detta blev ett dråpslag för tvättmedelsfabriken vid Telefonplan. Davids sista arbetsuppgift var att sälja varumärken. När detta arbete var slutfört gick han i förtidspension. Fabriken revs och är nu ersatt av bostadshus.
Vem minns idag fintvättmedlet Mimosa och källarnas ångande tvättgrytor med tvättmedlet Röda Tvättbjörn?”
Carin Önnestam
Tidigare krönikor av Carin Önnestam
Artikel om Carin Önnestam
Mest lästa just nu:
Följare 19,5k