Krönika: Flytta tavlan med vuxendop i Mälarhöjdsbadet till Varvsarbetarhuset

KRÖNIKA. Idag är det få som känner till vad baptismen står för och att den kom på flera olika vägar till vårt land. En del kom från hårkullor, som hade vandrat till Ryssland och där lärt känna en väckelserörelse, som byggde på personlig avgörelse och bibelstudier.  När de kände att den kristna tron var en fast grund att stå på skedde ett vuxendop. Det brukade ske i en sjö eller i en å. Den andra gruppen baptister var sjömän, som kommit i kontakt med baptister under sina utlandsresor.

För en vecka sedan var jag i Sätra varv och berättade vad jag då visste om området. Husen ligger i Sätra naturreservat och de äldsta husen är från 1870-talet. Idag disponeras husen av konstnärer och det var en av dessa som hade hittat mig på grund av mina bloggar. Konstnärerna hade varit energiska när det gällde att ta reda på vad som hände vid varvet på 1930-talet.

Jag fick veta vad de hade kommit fram till och detta har gett mig impulser att läsa vidare i kyrkobokföringen. Tack vare en flitig präst kom jag underfund med att en stor grupp av varvsverksarbetarna var baptister.

Jag kan på kvällarna se det glittrande korset på Betelkyrkans tak. När vi flyttade hit sommaren 1967 kom det ganska många besökare till söndagarnas gudstjänster. En söndag gick jag dit för att bekanta min med omgivningen. Jag har vuxit upp med statskyrkans fasta gudstjänster. Här kom jag in i en annan religiös värld än jag var van vid.  Den kändes både lockande och skrämmande. Något mer besök blev det inte.

De sista dagarna har jag funderat mycket på hur baptismen kom in i vårt område och till Sätra varv. Prästerna antecknade alltid vilka barn som inte var döpta och på så sätt går det att hitta baptisterna. Vid sekelskiftet 1900 fanns inte det villaområde jag nu bor i och delar av min tomt var en grund sjö.

Vid rondellen utanför vårdcentralen i Axelsberg låg samlingssalen Lanposet, där baptisterna hade en söndagsskola. Jag har kommit fram till att ansvariga för denna verksamhet var tegelbruksarbetaren Axel Johnsson. Han tillhörde Norrmalms baptistförsamling, Denna verksamhet växte ut och i mitten av 1930-talet var församlingen så stor att de hade råd att bygga ett eget kapell.

När jag flyttat till Stockholm gick mina barn i teaterskola hos Tant inga  i Midsommargården vid Telefonplan. Vi var ett par föräldrar som väntade på våra barn och av dem fick jag höra vad som hände i området. Det märkligaste var baptisterna, som nu blivit pensionärer och äntligen insett att det inte var synd att klippa håret och permanenta sig. De brukade samlades till bibelläsning och bön hemma hos någon i gruppen.

Några av dem hade arbetat på LM och skruvat ihop telefonväxlar och deltog i företagets möten för seniorer på Midsommargården. Jag träffade en av damerna och frågade henne om hon hade någon anknytning till Betelkyrkan. Det hade hon inte utan hade vuxit upp på landsbygden kring Sätra varv. I hennes föräldrahem var det en andaktsstund varje kväll. Barn, som satt stilla, kunde få ett par karameller att suga på innan det blev dags att krypa ner i sängen. Mer blev inte sagt.

Våren 2009 fick min strokedrabbade make David en tillfällig liten lägenhet på Kastanjens servicehus medan vårt hus renoverades för att passa en rullstolsburen man. Jag brukade följa med honom till det lilla biblioteket och samlingssalen, där det ibland var underhållning. Här löpte en korridor och på väggarna hängde ett par tavlor, som föreställde ett vuxendop vid Mälarhöjdsbadet.

Jag fick av personalen veta att de hade tillhört en änka, som hade skänkt tavlorna till servicehuset. Nu hade hon gått bort och ingen kom ihåg vad hon hette. Jag upplevde att tavlan var unik och för ett par år sedan återvände jag till det ombyggda Kastanjen. Tavlan var nedtagen och jag började efterlysa den. Efter flera telefonsamtal fick jag veta att den stod i ett förråd och behövde rengöras. Den flicka från Micasa jag pratade med hade ingen känsla för att tavlan var unik och vuxendop hade hon aldrig hört talas om.

Ibland får jag information om området från oväntat håll. När jag var i Varvsarbetarhuset i Sätra varv förra veckan och berättade konstnärerna att varvet gick i konkurs år 1936 och de anställda flyttade till Midsommarkransen.

Det går att hitta mycket i kyrkobokföringen. Omkring sekelskiftet 1900 anställdes sjömannen Carl Sandberg som timmerman på varvet. Han var född och uppvuxen i Oskarshamn, var gift och hade fyra barn. De tre yngsta var inte döpta. Kring denna familj växte det fram en liten grupp baptister. Jag gissar att dopförrättaren på tavlan är denne sjöman från Oskarshamn.

Jag har en önskan. Det är att tavlan plockas fram och jag betalar gärna rengöringen av den. Den borde få pryda någon av väggarna i Varvsarbetarhuset.

Text: Carin Önnestam, Mälarhöjden
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.

Bild: Holger Ellgaard, Carin Önnestam

• carin önnestam
• krönika

• Kommentera