Krönika: Här hamnade skiten i Hägersten-Liljeholmens 1800-tal

KRÖNIKA. Kartan skildrar en värld, som vi idag känner dåligt till. Var sitter vi när avföringen kommer ut? Vad händer sedan med den? Vi utgår ifrån att reningsverket klarar av att ta hand om detta. Få av oss tänker på att Stockholm vid sekelskiftet 1900 var lortets huvudstad och att vi fick vårt första reningsverk år 1936. Då var vårt land det sista i Europa, som byggde ett reningsverk i sin huvudstad.

Det finns skakande skildringar från slutet av 1800-talet om hur besvärligt det var att besöka en toalett på en arbetsplats. Det fanns som regel ett utedass, men det fick bara användas av de manliga anställda. Den kvinnliga personalen hänvisades i Liljeholmen till att sätta sig bakom en buske i det lilla grönområdet bakom arbetsplatsen. När det regnade försvann mycket av skiten ner i Årstaviken. På kartan är de utritade med gröna prickar eller streck.

LÄS ÄVEN: Krönika: När matfriska sommargäster från Lövholmen uppvaktade Årstafrun

Problemen med att avföring kom ut i dricksvattnet var många. Ett av dessa var sjukdomen paratyfus. Något måste göras och år 1930 tillsattes en utredning, som efter tre år la fram en rapport. Det måste byggas reningsverk och slammet från verket skulle kunna användas som gödsel. Det fick inte användas för potatis och rotfrukter och det var tveksamt när det gällde jordgubbar. Bromma blev först med att få ett reningsverk.

Vid sekelskiftet mättes aldrig hur mycket kvicksilver, som fanns i markerna och som sedan när det regnade sipprade ut i Mälaren. Apotekarna rörde ut en kvicksilverförening i fett av något slag och detta kallades för gråsalva.

Det saknades inte kunder till gråsalva. Den fanns i medicinskåpet i de flesta barnfamiljer. Gråsalva i hårbotten var ett effektivt sätt att utrota hårlöss. Nu behövdes inte luskammarna längre.

Gråsalva hade också en annan användning. Om en man drabbades av syfilis skulle han smörja in sina testiklar och penis med gråsalva. Den såldes utan recept på alla apotek.

LÄS ÄVEN: Krönika: När Liljeholmens värdshus var sjukhus för sårade soldater

Vid sekelskiftet 1900 var det inte förbjudet att gå till ett “kärlekshus” och köpa sexuell tillfredsställelse.  Flickorna skulle registrera sig och då och då undersökas så att de inte hade någon skamlig sjukdom. Vid Eolshäll fanns ett hem för manliga alkoholister. Föreståndaren beklagade sig i sin dagbok över att några intagna smet frän anstalten för att köpa sex i ett glädjehus. Här serverades också sprit och det kunde bli arbetsamt att övertyga missbrukarna att han skulle hålla sig hemma när det blev kväll.

Numera finns en 4-H-gård vid Eolshäll. Här bör man inte odla potatis på grund av att det finns kvicksilver i jorden. Hur många av alkoholisterna som använder gråsalva vet vi inte.

Just nu pågår sanering av både mark och Mälarens vatten i Vinterviken. Här har det funnits industrier av olika slag sedan början av 1800-talet när släkten Gentele startade en liten färgfabrik. Det finns kvicksilver i marken men också arsenik. Information om detta finns uppsatt men någon karta har inte kommit ut i tryck. Här är det inte gråsalvan som är orsak till förgiftningen av jorden utan industriavfall.

LÄS ÄVEN: Krönika: När det var fest på Naboths ängar vid Sjövikskajen

Villaägare bryr sig sällan om att skicka in markprov innan de odlat potatis och grönsaker. Detta borde man kanske göra. Ett jordprov är att lära känna tidigare ägare av tomten. När vi flyttade in fanns det en gammal och trasig toalett i källaren. Här kom avföringen i en skål och i den kunde husmor plocka upp och använda som gratis gödsel för sina rosor. Så småningom lärde hon sig att den inte fick att använda på vinbärsbuskar. Vinbär gillar inte kvävehaltig jord utan trivs bäst i jordar, som aldrig gödslas.

Det fanns två rosenrabatter när vi flyttade in i huset. Det är bara två plantor som har överlevt. Jag har inte brytt mig om att löpa rosengödsel. Hur mycket kvicksilver det finns i rosenrabatten vet jag inte, bara att pelargonier har överlevt i dessa rabatter.

Idag är det varken resterna från ett toalettbesök eller gråsalvan, som är det stora problemet när det gäller att hålla vattnet rent. En av anledningarna är plast. Det är lätt att tappa en plastpåse är man fikar vid stranden. Den blåser snabbt iväg, hamnar i vattnet och vågorna slår sönder den till små och för ögat osynliga partiklar. Havet är fyllt av dessa och de hamnar så småningom i magen på någon fisk. Det kan hända att plastpartiklarna täpper till gälarna på fisken.

Rester av gråsalvan hamnade slutligen i Östersjön. Ett modernt reningsverk klarar inte läkemedelsrester. Nu finns två problem, som inta fanns för hundra år sedan. Rester av p-piller och antibiotika finns i den mänskliga urinen. Det händer att forskare slår larm om detta. Bara ett fåtal lyssnar.

Vi har fått ett nytt Lortsverige, som är svårare att komma tillrätta med än bajskorvar och gråsalva, Nu har landet drabbats av corona. Kan den spridas via urinen?  Vad kan vi lära oss av den gamla kartan?

Text och bild: Carin Önnestam, Mälarhöjden
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.

• carin önnestam
• krönika

• Kommentera