Krönika: Karl IX och när Västberga gård såldes på 1600-talet
Åsikter VÄSTBERGA Publicerad 22:40, 2 januari 2018KRÖNIKA. Det är lätt att bli bortglömd om man står i skuggan för en man med stort inflytande. Detta gäller i hög grad Nils Chesnecopherus, som var hovkansler i början av 1600-talet och som under dessa år köpte Västberga gård. Sedan dess har gården byggts om ett par gånger. Gården ligger inte långt från Midsommarkransens tunnelbanestation.
Idag är det få som tänker på att vid sekelskiftet 1600 plågades vårt land av inbördeskrig. Det gällde bland annat om den polske kungen hade arvsrätt till Sverige och vem som skulle regera vårt land. Segrare i denna kamp blev hertig Karl, som var Gustav Vasas yngste son. Han var född år 1550 och kände dragning till den reformerta kyrkan. Hans hustru var den vackra och viljestarka Kristina av Holstein-Gottorp. Efter det att hertigens armé hade segrat avrättades den polske kungens anhängare den 20 mars 1600 i Linköpings blodbad. De var välutbildade och kom från högadeln och hade tidigare arbetat i kungens kansli. Några dagar senare beslöt riksdagen att utse hertig Karl till kung och som efter detta kom att kallas Karl IX. Han brukar skildras som en sparsam och praktisk regent och också som en rättshaverist.
Efter blodbadet jäste det inom adeln och Karl IX litade inte på adelsmännen. Nu började han leta bland de icke adliga unga män, som hade studerat utomlands. På så sätt fick han kontakt med Nils Chesnecopherus, som hade matematik som specialområde och var professor i detta ämne i ett tyskt universitet. Han återvände till vårt land 1601 och fick genast plats i kansliet, där han snart fick ansvaret för rikets finanser och fick titeln hovkansler. För sitt arbete belönades han med Långbrodals gård, som tidigare hade tillhört en anhängare till den polske kungen och som hade beslagtagits av hertig Karl. Något senare adlades hovkanslern och tog då namnet Lillieram. Inkomsterna blev goda och nu kunde han köpa Västberga gård. Han brukade kallas för hovkanslern till Västberga gård.
Nils Chesnecopherus fick snart mycket god kontakt med den viljestarka drottning Kristina. På 1590-talet födde hon i tät följd tre barn och det äldsta, en dotter, dog mycket ung. År 1601 fick hon sladdbarnet Karl Filip, som blev hennes älsklingsbarn. Under syskonens uppväxttid uppstod det spänningar mellan den äldste sonen och den sju år yngre Karl Filip. I dessa syskonkonflikter brukade Nils Chesnecopherus ta Karl Filips parti.
Den danske kungen Kristian IV hade spanare i vårt land. De kunde rapportera om att det jäste av missnöje inom adeln. Flera betydande familjer hade fått sina egendomar beslagtagna av hertig Karl. Omedelbart efter det att Karl IX hade utropats till kung började han skriva brev till den svenske kungen. Karl IX hade inte rätt kalla sig för konung av Lappland och kräva att Lapplands kust mot Norra Ishavet skulle tillhöra Sverige. Ett annat tvisteämne blev om Sverige hade rätt att använda tre kronor som riksvapen. Sverige borde avstå från denna symbol.
Det blev Nils Chesnecopherus som fick i uppgift att ta hand om dessa känsliga frågor. Hans åsikt var att kungen inte borde gå med på dessa danska krav. Den danske kungens sändebud kunde rapportera att de svenska adelsmännen missnöjde med Karl IX och hans sätt att regera landet växte för vart år som gick . Kristian IV övertygade herredagen (den danska riksdagen) att det inte skulle bli några svårigheter att erövra Sverige och den 4 april år 1611 förklarade han Sverige krig. Några veckor senare anföll den danska flottan Kalmar och danska trupper intog Älvsborg och tågade efter detta genom Västergötland, där de brände både städer och byar. De första månaderna var segerrika för Danmark och svenskarna klarade inte av att försvara Kalmar och Öland. Situationen för vårt land förvärrades genom att Karl IX drabbades av ett slaganfall och avled i Nyköping den 1 oktober. Då var äldste sonen Gustav Adolf 15 år.
Det var problem i landet. De förnämsta adelsätterna hade inte glömt Linköpings blodbad och den rättegång, som ägt rum innan domen avkunnades. Flera adelsmän hade då tvingats att gå i landsflykt och deras ofta stora jordbruksfastigheter hade beslagtagits. Nu hoppades dessa släkter att de skulle kunna påverka den unge prinsens förmyndare och då driva igenom att släkten skulle få tillbaka dessa egendomar. Problem uppstod, det fanns bara ett fåtal, som var villiga att ingå i en förmyndarregering. Krisen löstes på ett oväntat sätt. Den unge prinsen förklarades vid en riksdag år 1612 som myndig och kallades Gustav II Adolf.
Karl IX var medveten om att en kung levde farligt och kunde avlida innan den äldste sonen blev myndig. I sitt testamente uttryckte han en önskan att Axel Oxenstierna skulle inneha en ledande roll i en förmyndarregering. Det blev inte riktigt som Karl IX hade tänk sig. Sonen ansågs tillräckligt mogen för att bli kung och också kapabel att leda en armé i krig. Axel Oxenstierna blev rikskansler och fick som sitt arbetsområde landets ekonomi. Nu tvingades Nils Chesnecopherus att lämna över ansvaret till en nio år yngre adelsman. Detta var något han hade svårt att förlåta.
Kriget tog slut och fredsvillkoren blev hårda. Vårt land fick tillbaka Kalmar och Öland men tvingades att lösa ut Älvsborg och området kring Göta älvs mynning. Vårt land avstod från alla rättigheter när det gällde Lappland och tvisten om riksvapnet löstes på sätt att det blev en del av det danska riksvapnet och här omgavs av tre lejon. Sverige fick behålla sina tre kronor.
Efter krigets slut blev det Axel Oxenstiernas uppgift att se till att landet fungerade både under fredstid och när det var indraget i krig. Han organiserade olika myndigheter, delade in landet i län samt såg till att landet fick ett Riksarkiv. Det stora problemet var änkedrottningen Kristina. Karl Filip hade erhållit flera landskap som hertigdömen, men någon verklig makt hade han inte fått. I detta ärende behövde hon stöd från Nils Chesnecopherus. Nu började en maktkamp. Ett tvisteämne blev om Nils Chesnecopherus hade adlats och skaffat sig en adelssköld. De ledande adelssläkterna förkunnade att han inte var adel, något som senare döttrarna började processa om. De hade redan som barn använt Lillieram som efternamn.
Vårt land hade ingen ordentlig riksdagsordning innan Axel Oxenstierna grep in. År 1617 på en riksdag i Örebro fick vart land sin första riksdagsordning. Riksdagen skulle bestå av fyra stånd, adeln, präster, borgare och bönder. I adel skulle det finnas en representant för varje ätt. Nu uteslöts Nils Chesnecopherus från allt politiskt inflytande. Vid denna riksdag förde han fram änkedrottningens klagomål angående Karl Filip. Detta ansågs vara snudd på landsförräderi och Nils Chesnecopherus fängslades. Efter några dagar gjorde han offentlig avbön och blev frisläppt. Han fick behålla sin titel som hovkansler men hade inget eget ansvarsområde. Änkedrottningen flyttade till Nyköping och de sista åren av sitt liv bodde också Nils Chesnecopherus i denna stad. Här avled han år 1622.
Det var inte lätt att vara som till en viljestark mor. När Karl Filip var tio år kom ett ryskt sändebud till Stockholm och uttryckte en önskan att Karl Filip skulle bli tronföljare. Mamma sa nej, sonen var för ung för att flytta till ett annat land och också byta religion. Vi vet inte om hon hade några invändningar när karl Filip deltog i krigen i Baltikum. Efter slaget vid Narva år 1622 insjuknade han i fältsjukan och avled. Det var ett par månader innan hans dotter Elisabeth Carlsdotter Gyllenhielm skulle födas.
Änkedrottningen bestämde vem barnen skulle gifta sig med. Karl Filip smet undan och gifte sig år 1620 i hemlighet med Elisabeth Ribbing. När barnbarnet Elisabeth var mycket liten ingrep änkedrottningen och drev igenom att hon skulle bli vårdnadshavare åt den lilla flickan. som nu fick namnet Elisabeth Carlsson Gyllenhielm. Senare i livet blev Elisabeth Gyllenhielm hovmästarinna till änkedrottning Hedvig Eleonora, som var farmor till Karl XII.
Nils Chesnecopherus arvingar tog över Västberga och dottern Beata ärvde Långbro gård. Hon gifte sig med David Stuart. Hennes äldre halvsyster Maria gifte sig med Jakob Forbes af Lund. Dessa systrar krävde efter det att de gift sig adligt att deras släkt skulle räknas som adel och kallas Lillieram. Detta beviljades inte. Deras far hade utmanat makten när han tog änkedrottningen Kristinas parti mot Axel Oxenstierna och nu fick döttrarna lida för detta.
Maria och Beata Lillieram skulle idag inte känna igen sig om de idag kom till Västberga. Det finns skogspartier kvar, men på den gamla åkermarken har det vuxit upp industrier och bostäder. Berg har sprängts bort för att bereda plats år järnvägsspår.
Vägen till Brännkyrka kyrka går över spåren på en vacker bro, som får mig att tänka på en gotisk katedral i röd granit. Västberga gård ägs idag av Stockholms stad och disponeras av den ideella föreningen Ny Gemenskap. Verksamheten på gården är inriktad på att hjälpa och stödja de utslagna i samhället.
Text: Carin Önnestam
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.
Mest lästa:
Följare 19,5k