Krönika: När Anna Retzius-Hierta gjorde Klubbensborg till sitt Bohuslän
Åsikter Publicerad 10:51, 26 september 2018KRÖNIKA. Det finns mycket skrivet om denna märkliga kvinna, som i sin ungdom arbetade mycket aktivt för att kvinnorna skulle få rösträtt och som långt senare i livet ansåg att kvinnorna inte var mogna för att få politiskt inflytande. Hon var född år 1841 och var Lars Johan Hiertas yngsta dotter. När hon var 35 år gammal gifte hon sig med läkaren Gustaf Retzius. Ett par år efter det hon gift sig år 1876 sökte hon upp den kända porträttfotografen Selma Jakobsson. Kanske var det en gåva till hennes make för att placeras i en elegant ram på hans skrivbord.
Det är något visst med detta porträtt. Selma Jakobsson har plockat fram pojkflickan Anna, som älskade att i sjömansblus ströva omkring på klipporna i Lysekil och som gillade att syssla med trädgårdsarbete. När scoutrörelsen kom skänkte hon pengar till deras arbete med städernas ungdomar. Blusen hon fotograferades i påminner mycket om en scoutskjorta.
Anna var Lars Johan Hiertas yngsta dotter och brukar skildras som hans favorit i syskonskaran. Hon fick för sin tid en mycket god skolutbildning och hade utmärkta kunskaper i främmande språk. Det stora problemet var att hon inte klarade av luften i Stockholm, som var fylld av sothaltig rök från vedspisar och kakelugnar. Ett botemedel för detta var att söka sig till havsbandet, vilket för Annas del innebar badorten Lysekil och kontakt med badhusläkaren Carl Curman.
Hur Anna lärde känna läkaren Gustaf Retzius är inte klarlagt. De brevväxlade länge innan de gifte sig år 1876. Det var under en tid när intresset för arkeologi hade vaknat bland svenskarna. Vårt land hade haft ett spännande förflutet, som kunde mäta sig med historierna om trojanska kriget och Odysseus irrfärder över Medelhavet. Vikingarnas livsstil och de första stavkyrkorna i Norge blev stilbildande och det första hus i denna nya trend blev den Curmanska villan i Lysekil.
Förebild: Curmans villa i Lysekil. Bild: Carl Curman
Gustaf Retzius och Carl Curman var båda medlemmar i Svenska Vetenskapsakademien och familjerna umgicks privat både i Lysekil och i det curmanska huset på Floragatan i Stockholm. Carl Curmans andra hustru Calla uppskattade att ströva runt på klipporna runt Lysekil och hon förfasade sig över att det vackra och mycket gamla berget skulle huggas sönder för att bli gatstenar. Hon visste vad berget betydde för stenhuggarna, som riskerade att bli arbetslösa om någon tog ifrån dem deras berg.
Trots detta startade hon en insamling. En stor del av berget måste få finnas kvar i orört skick. Hon vandrade runt på berget tillsammans med sina väninnor och kragarna på deras vita sjömansblusar fladdrade i vinden. Dessa damer kom att kallas för ”Strandflickorna”. Calla Curman lyckades och berget är numera ett naturreservat och kallas för Stångehuvud. Strandflickorna är idag namnet på en restaurang vid havet i Lysekil.
S/S Sjöfröken lämnar Klubbenborgs brygga, 1901. Bild: – Stockholms universitet
Paret Retzius önskade om möjligt skapa sitt eget Bohuslän i Stockholms närhet. År 1881 hittade de tomten de sökte. Den låg på det kala berget Klubben inte långt ifrån Lyran. Här skulle de bo under den varma årstiden i ett liknande hus som det familjen Curman ägde i Lysekil.
Både invändigt och utvändigt skulle det påminna om vikingatiden. Utsikten över Mälaren var fantastisk.
– ”Mälarhöjden med omnejd”
Det enda problemet var att nere vid stranden låg två hästslakterier och enligt husförhörslängden bodde det 25 personer i husen. Det kan ha funnits fler på grund av att det alltid var några som smet när det blev husförhör.
Gustaf Retzius gillade troligtvis inte grannskapet. Han köpte Klubben nummer 2, som nu motsvaras av Tornvillan och Uddvillan. Anna Retzius-Hierta kunde plocka fram sjömansblusen från Bohuslän och börja planera för en klippträdgård. Husen låg på ett berg, som på södersidan stupade ner mot en vik av Mälaren. Här dröjde sig sommaren kvar längre, här kunde värmeälskande växter trivas. Hon anställde en trädgårdsmästare med uppgift att bygga terrasser och plantera växter. Tyvärr skrev hon aldrig upp vilka växter som planterades. Det går fortfarande att se spår av allt detta.
Gustav Retzius testamenterade Sagatun och Klubben 2 till Kungliga Vetenskapsakademien, som senare sålde egendomen vidare. Ingen visade minsta intresse för Annas klippträdgård förrän Svenska Missionsförbundet sommaren 1938 disponerade Klubben 2 för sin ungdomsverksamhet.
Jag träffade på 1980-talet en äldre man med trädgårdsintresse. Han hade under någon semestervecka i slutet av 1930-talet försökt rensa ogräs i den nu vildvuxna klippträdgården. Han gav snart upp, det var jobbigt att ligga på knä bland alla stenarna. Dessutom var det ingen som var intresserad. Det var roligare att sitta på båtbryggan och sjunga några av Bellmans epistlar. Här finns skildringar av deras hus både när sommarsolen sken och när det var vinter med ylande vargar på Mälarens is. Det var en fördel att Carl Mikael Bellman var nykterist precis som alla andra i Svenska Missionsförbundet.
Carl Mikael Bellman är levande vid Klubbensborg medan Anna Retzius-Herta och hästslaktarna är helt bortglömda. Sagatun finns kvar och numera förknippas huset med Gustaf Retzius indelning av svenskarna i långskalliga och kortskalliga och på så sätt kom han att inleda rasbiologin.
Inspiration till denna blogg har jag hittat i artiklar on Calla Curman på nätet och husförhörslängderna från Brännkyrka socken under 1800-talets sista årtionden. Fotografierna på Sagatun och den vildvuxna klippträdgården har jag tagit själv.
Text och bild: Carin Önnestam
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.
Mest lästa:
Följare 19,5k