Krönika: Om Hundkojan och Stallet under Essingeleden

KRÖNIKA. Under Essingeleden ligger ett litet gult skolhus, som brukat kallas för Hundkojan. Huset är från den senare delen av 1800-talet och var en del av Blommensbergs gård. Gården köptes år 1893 av Brännkyrka kommun för att användas som skola. Det anställdes en manlig folkskollärare och en småskollärarinna. Enligt husförhörslängden stannade de inte kvar på sina arbeten i mer än ett enda år. Folkskolläraren flyttade till Ekerö och småskollärarinnan till Stockholm.

Nu såg kommunen sin chans att spara pengar. En kvinnlig folkskollärarinna hade lägre årslön än en manlig och hon kunde inte ställa samma krav på en bra bostad som sina manliga kollegor. Småskollärarinnan ersattes av en kvinna utan examen. Hur det sedan gick för dessa båda kvinnor ger inte kyrkböckerna några besked om.

Det föddes fler barn och Hundkojans klassrum räckte inte till. Tack vare donerade medel kunde Brännkyrka kommun i oktober år 1901 inviga ett nytt skolhus på samma tomt som Hundkojan. Det blev ett modernt skolhus och Svensk Lärartidning skickade dit en reporter och en fotograf.

Skolan var byggd i trä och påminde till det yttre om en förmögen grosshandlares sommarbostad. Den hade tre våningar och flera ljusa klassrum. I klassrummen fanns kakelugnar och belysning, som kom från en acetylengasframställning i källaren. Barnen måste kunna få studera till god belysning även under de möka vintermånaderna. Detta skolhus kom senare att kallas för Stallet.

Väggarna vid trapporna var ljusa och här kunde barnen ta till sig visdomsord. Det viktigaste budskapet fanns i trappan mellan den första och den andra våningen

”Gudsfruktan är visdomens begynnelse”

Detta var något som inte alla föräldrar höll med om.

Den nya och vackra skolan invigdes en solig söndagseftermiddag i mitten av oktober år 1901. Det kom folk strömmande för att bekanta sig med den nya skolan och lyssna på när barnkören sjöng fromma visor och psalmer. Invigningstalaren var prosten August Forssman, som säkert tyckte att området kring sjön Trekanten var ett stökigt hörn av hans stora församling från Farsta och fram till Ekensbergs varv.

Han hade tittat i gamla husförhörslängder och kunnat konstatera att en stor grupp människor höll sig borta från husförhören, de besökte aldrig till nattvarden och kom först till pastorsexpeditionen när de skulle ta ut lysning eller när ett barn skulle jordfästas. Prosten var inte ovetande om att i dessa trakter var gudsförnekaren Hjalmar Branting den store hövdingen.

Prosten talade medryckande om barnens framtid låg i en bra skolundervisning under sex år. Nu hade skolstyrelsen fattat beslut om att sex nya folkskolor skulle byggas och den första, som blev klar var Blommensbergsskolan. Denna höst skulle ett hundratal barn få sin undervisning i skolan. Lärarnas bostäder kunde ingen klaga på. Lärarinnorna fick var sin enrumslägenhet med både köksspis och kakelugn och skolans ende manlige lärare fick en tvårumslägenhet. Prosten avslutade sitt tal med förmanande ord till föräldrarna och barnen. De skulle inte lyssna till de gudlösa förkunnarnas locktoner om att det gällde att kräva människovärdet tillbaka. Alla hade möjlighet att genom Guds nåd känna sig delaktiga i en större gemenskap och här var det ingen skillnad mellan de högsta och de lägsta i samhället.

Det var långt mellan skolan vid sjön Trekanten och Solberga prästgård. Strax före skymningen rullade hans vagn förbi träkåkarna i Nynäs, fram till järnvägsstationen, genom de utslagnas stadsdel Årstadal och vidare till jordbruksbygden Västberga och fram till den nya kyrkogården vid bron över järnvägen. Det flyttade ständigt in nytt folk i församlingen och det kom nya yrken på gravstenarna. Hemmansägare började ersättas med stationsförman och lokförare. I ett hörn av kyrkogården fanns gravplatser för de obemedlade. Dessa var en skamfläck för socknen och prosten visste inte hur han skulle förhindra att det uppstod fattigdom.

Prosten var mycket musikalisk och hans doktorsavhandling hade handlat om psalmmusik. Han hade varit ledare för Uppsalas studentkårs sångkör och framträtt med sin kör på en stor internationell musikfest i Paris. Något intresse för att delta i de politiska diskussionerna hade han inte haft. Den skarpaste debattören hade varit Knut Wicksell, matematikern som övergivit den kristna läran när han började studera fysik och upptäckte att bibelns skapelseberättelse inte stämde med den moderna fysikens lagar. När Knut Wicksell talade i olika studentföreningar kom folk strömmande. Han kritiserade inte bara kristendomen utan också kyrkans syn på äktenskapet och sexuallivet. Nu hade den enligt kyrkan förhatlige Knut Wicksell blivit professor i nationalekonomi i Lund.

Hemma i prästgården kunde prosten fundera på hur han bäst kunde förhindra att socialisterna spred sitt antikristna gift i församlingen. Några år senare kom räddningen. År 1904 flyttades ett träkapell från Tulegatan till backen från sjön Trekanten upp mot Aspudden. Den lilla rödmålade kyrkan kallades för Sankt Sigfrids kyrka och ansvariga för flyttningen var Samfundet för Främjandet av Kyrklig Själavård.

Tiden har stormat fram i trakterna runt sjön Trekanten. I början av 1960-talet började Essingeleden byggas och den kom att gå över Blommensbergsskolan. I samband med detta revs Stallet medan både Hundkojan och Sankt Sigfrids kyrka fick stå kvar.

Text och bild: Carin Önnestam

Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.

• carin önnestam
• krönika

• Kommentera