Krönika: Så var det tuffa livet på torpet Lugnet

KRÖNIKA. För ungefär tio år sedan högg vi ner en stor ek, som växte på gränsen mot grannen. Det hade ofta varit diskussioner om eken. Grannen klagade över löv på infarten och att hans familj gick miste om östersolens värme på under morgontimmarna. Andra gnydde över koltrastarnas gälla morgonmusik från eken. Till slut gav vi med oss och högg ner eken. Årsringarna berättar en fascinerande historia om hur vädret har växlat i området de sista hundra åren. Torra somrar och regniga somrar har avlöst varandra och jordmånen ändrades drastiskt när vi flyttade in och lät löv ligga kvar vid ekens rötter. Då sköt eken i höjden.

Stubben berättar om väder och vind men inte om folket runt eken. När den första späda plantan syntes tillhörde den Hägerstens gård Brännkyrka församling. Idag står jag som ägare och Brännkyrka församling har delats upp i flera församlingar.

Strax före det första världskrig strövade alkoholläkaren Henrik Berg runt i mitt närområde. Han suckade över torftigheten. Här stack berget upp överallt och mellan de grå ytorna var det sankmark med små trädplantor. De enda som sökte sig hit var torparens magra kor och berusade drängar. Torpet Lugnet, som låg i detta område, sökte han aldrig upp. Det hade däremot tidigare prästen Per Rolén gjort. Han valdes till komminister i Brännkyrka församling år 1849 och stannade kvar på sin tjänst till sin död 1876. Då var min ek en späd planta.

I Strängnäs stifts herdaminnen från år 1892 skildrade skribenten K. A. Hagström Per Rolén med stor inlevelse, vilket tyder på att de båda prästerna hade träffats. Per Rolén kände sig aldrig hemma i predikstolen och var inte intresserad av olika teologiska frågeställningar. Han var både praktisk och ordentlig och slarvade aldrig med kyrkobokföring och bokföring. Han såg sin uppgift som präst i att lära känna församlingsborna och ta sig an de svagaste i samhället. Det hörde bland annat torparnas unga flickor. De hade gått igenom folkskolan och lärt sig läsa och rabbla katekesen och förstå vad den innebar. Stockholm låg nära och lockade.

Flickorna fick inte dras in i prostitutionen utan måste kunna försörja sig på ett hederligt arbete. Ett sätt för ett drägligt liv var att lära sig sköta ett hushåll och efter utbildning få plats som hembiträde i en borgerlig familj. Per Rolén var en av initiativtagarna till Brännkyrka hushållsskola, som fick disponera en tomt intill kyrkan. Han skänkte också pengar till denna skola. Om dottern i torpet Lugnet gick i denna skola framgår inte av husförhörslängderna.

Det framgår av Brännkyrka sockens husförhörslängder att torpet Lugnet inte var ett bra ställe att bo på. Torparen var skyldig att göra dagsverken på Hägerstens gård där det fanns stora tobaksodlingar. Om torparen hade kor och får går inte lista ut av handlingarna. År 1866 flyttade torparen Carl Fredrik Elfström och hans familj in i Lugnet. De kom från Ekerö och mannen och hans hustru Ulrika var knappt läskunniga och kände inte till Luthers lilla katekes. I familjen fanns det tre barn, den läskunniga dottern Christina (född år 1854), den icke läskunnige sonen Carl Johan (född år 1859) och hustruns utomäktenskaplige sonen Johan Adolf (född är 1849).

Prästen började intressera sig för denna familj och uppmuntrade alla att försöka lära sig läsa. Om han gjorde hembesök framgår inte av papperen. Johan Adolf hade varit straffad för stöld och varit intagen på Karlsborgs fästning. Här hade han lärt sig läsa och förstå katekesen. Prästen antecknade att länsmannen höll ett vakande öga på honom så att han inte återföll i brottets bana.

I början av 1870-talet blev det dags för nästa husförhör. Då kunde hustrun Ulrika och sonen Carl Johan läsa. På torpet fanns nu en läskunnig dräng och en tjänsteflicka. Dottern Christina hade flyttat till Stockholm och den utomäktenskaplige sonen hade försvunnit utan frejdeintyg från länsmannen.

Det var mycket som gick snett på torpet Lugnet. Kanske gjorde prästen Per Rolén ett hembesök och kunde då konstatera att det ständigt pågick gräl i torpet. Sonen Carl Johan hade rymt hemifrån efter ett bråk med sin far och drängen hade flyttat. Prästen beviljade skilsmässa och torparen försvann utan flyttningsbetyg. Nu flyttade en sjöman in och han och hustrun fick bo kavar på torpet.

Per Rolén avled år 1876 och hans efterträdare Lars Andersson fick snart nya arbetsuppgifter. År 1881 utnämndes Adam Teodor Strömberg till biskop i Strängnäs stift. Han var också riksdagsman och satt i den andra kammaren, där han tillhörde den konservativa gruppen. Biskopens stora intresse var folkskolan och nu måste alla präster i hans stift se till att det byggdes skolhus och att det fanns läroböcker. I Brännkyrka socken innebar detta stora problem. Järnvägen hade inneburit att industrier växte upp i Liljeholmen och folk flyttade till församlingen från landsbygden. Barnkullarna blev stora och nya skolhus måste byggas. Ekonomi och bokföring blev stora inslag i prästens arbetsuppgifter. Nu började folk prata om den gamla goda tiden när Per Rolén var präst. Då hade man en präst som brydde sig om de svaga i samhället.

Jag har traskat runt i mitt närområde och funderat mycket på Per Rolén och familjen på torpet Lugnet. Området med sina kala berg och sumpig mark förändrades efter det första världskriget när tomter styckades av för villabebyggelse. Inga hungriga kor och getter mumsade i sig späda trädplantor och det uppstod bland villaägarna en vördnad för de växande träden. De nya människorna planterade fruktträd och bärbuskar och gjorde tappra försök att odla potatis. Vid den gamla gränsen från 1800-talet mellan gårdarna Hägersten och Västberga finns idag en trevlig naturpark med blandskog. Här ligger också parkleken Lugnet.

Text och bild: Carin Önnestam, Mälarhöjden
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här. 

Vill du också bli lokal krönikör på Bättre stadsdel?
mejla: redaktionen@battrestadsdel.se, el sms 0709-449519

• carin önnestam
• krönika
• torp

• Kommentera