Krönika: Så var livet på Slättens gård på 1860-talet
Åsikter Publicerad 08:51, 10 februari 2019KRÖNIKA. Det är märkligt att stå framför huvudbyggnaden till Slättens gård och fundera över alla byggnader, som fanns runt gården i mitten av 1860-talet. Då var Slättens gård känd för sina trädgårdsprodukter och också för ett jordbruk med stall och ladugård. Här bodde ungefär 50 personer i alla åldrar och vart femte år kom prästen för att hålla husförhör.
Husförhörslängderna lockar med sina snabbskildringar av hur gården såg ut just när prästen kom på besök. Prästen steg in och la inte märke till spinnrockar, nålbindning och vävstolar. Vad såg han och vad frågade han efter som var värt att notera? Hur klarade folket på landsbygden i Stockholms närhet den stränga kylan under 1860-talet? Vårarna kom sent och somrarna var kalla och torra.
Det var viktigt att kontrollera att folket kunde de tio bibelorden. som då var en enkel samling lagar. Alla borde också förstå vad det betydde att inte stjäla, inte dräpa och inte begå falskt vittnesbörd mot sin nästa.
År 1861 antecknade prästen att Slättens gård ägdes av före detta kommendanten Anton Råfeldt. Det finns anteckningar om honom i andra källor, som skildrar honom som en driftig sjöofficer och kommendant på Nya Varvet i Göteborg. Efter freden efter kriget på Krim den 30 mars 1856 var många övertygade om att Europa skulle bli en fredens världsdel. Den ryska björnen var krossad och i vårt land behövde ingen längre frukta för att den ryska flottan skulle komma seglande och bränna ner Stockholms skärgård.
Det var inte alla som trodde på detta. Riksdagen tog ett beslut på att örlogsflottan borde moderniseras och att detta måste finansieras genom att antalet flottenheter minskades. Detta innebar att Västkusten skulle försvaras av den norska flottan och att Nya Varvet utanför Göteborg skulle förvandlas till ett fängelse. Anton Råfeldt kunde få förflyttning till Karlskrona, men han valde att flytta till Stockholm och livnära sig på arrendeinkomsterna från sin ärvda gård Sätra med underliggande gårdar, torp, sommarboställen och krogar.
Anton Råfeldt var med om husförhör tillsammans med sin hustru Christina Mannerskantz. Anton Råfeldt hade inga svårigheter att läsa och kunde de tio budorden men inte katekesens förklaringar till dessa. Han förstod vilka regler som gällde. Hustrun kunde med stor möda stava sig igenom en okänd text och hade dåliga kunskaper om de tio budorden och var osäker på hur de skulle tolkas.
På gården bodde också demoiselle Serafina Broman född 1827 från Karlskrona. Det framgår inte av husförhörslängden vad hon gjorde på Slättens gård och det troliga är att hon var sällskapsdam åt husets ägarinna. Hoppades hon på äktenskap med den tolv år yngre styrman Carl Hildebrand Wimmerstedt, som också bodde på gården? Han hade utexaminerats från Karlberg och hade goda kunskaper utom när det gällde förklaringarna till katekesen.
År 1863 blev förändringarnas år på Slättens gård. Anton Råfeldt avled och hans änka arrenderade ut gården till styrman Wimmerstedt, som nu hade pluggat vidare på Karlberg och blivit kapten. Några månader efter jordfästningen for änkefru Råfeldt tillsammans med kapten Wimmerstedt till nattvard i Brännkyrka kyrka. Vi vet inte vad de samtalade om under färden och troligtvis fick änkefrun veta att kaptenen tänkte gifta sig med Sofia Aminoff. När detta blev känt på gården valde demoiselle Broman att flytta till Stockholm.
Under dessa kalla svältår var det vanligt att barnen dog i mycket späd ålder. Slättens gård var ett undantag. På gården bodde flera drängar och sammanlagt föddes tolv barn och alla överlevde. För att dryga ut inkomsterna hade en drängfamilj ett fosterbarn och en annan ett barn från Stora Barnhuset i Stockholm.
Mitt intryck av att ha läst husförhörslängderna är att Sofia Aminoff var en mycket duktig kvinna, som inte drog sig för att hugga i. Änkefru Råfeldt hade flyttat till Stockholm och det var dags för nytänkande och på alla sätt försöka överleva de långa vintrarna. Hon hittade en inkomstkälla och det var att ta emot betalande gäster. Nu kom den läskunniga demoiselle Agda Sjöblomh från Visby. Demoiselle levde upp när det blev husförhör. Hon kunde sin katekes och visste vad det innebar att bära falskt vittnesbörd mot sin nästa.
Av allt att döma var demoiselle en fordrande dam. Plötsligt anställdes pigor och vissa år var de nio stycken. Sofia Aminoffs bror Knut Axel bodde tidvis på gården. Han var utbildad sjökapten med specialitet att föra befäl över ångbåtar och arbetade för ett rederi, som hade specialiserat sig på ångbåtslinjerna i Mälaren.
Trots kylan sökte förmögna stockholmare sig till sommarnöjen mellan Ekensberg och Fittja. Nu satsade Sofia Aminoff stort och anställde två trädgårdsmästare. Färska grönsaker, bär och frukt skulle säkert gå att sälja till sommargästerna.
Tydligen gick affärerna ganska bra fram till våren 1867. Detta år svepte bitande snöstormar från Nordpolen ner över landet och de ville inte släppa taget. I maj var dygnsmedeltemperaturen i Stockholm 4.7 grader Celsius. Nu kom fattigdomen smygande och i Norrland frös människor ihjäl.
Enligt gällande bestämmelser hade prästen vid husförhören flera uppgifter. Han skulle inte bara kontrollera läskunnigheten och om folket kände till de tio budorden utan också förhindra att folk blev fattiga. Hur han utförde detta är en spännande historia, som blir mitt ämne för nästa blogg.
Utöver Brännkyrka sockens husförhörslängder och Elgstiernas adelskalender har jag använt mig av Norstedts Sveriges historia 1830 – 1920.
Text: Carin Önnestam
Bild: Holger.Ellgaard, E. Unnerbäck – Digitala stadsmuseet
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.
Slättens gård
Ett före detta torp vid Slättgårdsvägen 78–80 i stadsdelen Mälarhöjden i sydvästra Stockholm. Gården lydde ursprungligen under Sätra gård och hör till de få kvarvarande byggnader från tiden innan Mälarhöjdens villasamhälle byggdes. Fastigheten består idag av tre byggnader som ägs och förvaltas av AB Stadsholmen.
Läs mer på Wikipedia
Mest lästa:
Följare 19,5k