Debatt: Därför måste byggförslaget i Liljeholmen bantas

Synpunkter på förslag till detaljplan för Rosteriet 6 i Liljeholmen

DEBATT. Planförslaget omfattar påbyggnad av befintliga kontorshus med två till tre våningar samt tillbyggnad av byggnadsvolymer centralt i kvarteret. Husen (D) mot Trekantsparken byggs på med tre våningar till dubbla höjden. Husen (B, C) centralt i kvarteret byggs på med tre våningar till 10 våningar. Två nya byggnader byggs mot Rosterigränd på sex respektive sju våningar. Det befintliga grönklassade bränsleelementfabriken (A) byggs på med två våningar. Förslaget binder även ihop huskroppar, smalnar av gångstråket mellan husen och flyttar fram volymer i och mot parken.

Projektet har som mål att skapa ca 23 000 kvadratmeter nya lokaler, att utveckla kulturmiljön på ett varsamt sätt och att bidra till ökad trivsel och ett mer tillgängligt stadsrum genom levande bottenvåningar och utvecklade utemiljöer med mer grönska och högre vistelsevärden.

I grunden är det positivt att befintliga kontorsbyggnader moderniseras, att bottenvåningar aktiveras och nya platser skapas för vistelse. Detta kan dock ske utan de föreslagna på- och tillbyggnaderna, som genom sina volymer förmörkar inte bara Rosteriet 5 och 7, utan även stora delar av sin omgivning. De volymer och den höjdskala som nu föreslås kommer att få oproportionerliga konsekvenser för allmänna intressen som Trekantsparken, stadsbilden/siluetten och kulturmiljövärdena i den grönklassade 1950-talsbyggnaden (A). Planförslaget kan inte kallas varsamt och bidra till högre vistelsevärden om inte dessa allmänna intressen tillmäts en större vikt.

Planförslaget visar ingen förståelse för platsen, trots goda ambitioner, tillgång till en gedigen kulturmiljöanalys och stadsbyggnadsnämndens uttalanden. Nämnden lyfte bl.a. tre saker; (1) att den grönklassade byggnaden (hus A) om möjligt ska värnas, att byggnaden fortsatt ska vara tydligt läsbar i stadsbilden, (2) att topografin fortsatt ska vara avläsbar och (3) att byggnadsvolymernas möte med parkrummet behövde studeras. Planförfattarna har inte hörsammat detta.

Det framgår inte av planeringsunderlaget att behovet av kontorslokaler är så stort att det motiverar de negativa konsekvenser som förslaget innebär. Av budgeten (2026) framgår att kommunstyrelsen uppmärksammat riskerna för en suboptimal nyproduktion av kontorslokaler och ökade vakanser i befintligt kontorsbestånd och kommer att utreda frågan. Staden har inte analyserat Wasakronans anspråk i relation till allt som redan är på gång i närområdet. Här anges enbart i allmänna ordalag att Liljeholmen behöver förstärkas med arbetsplatser. Kontorslokaler är ingen bristvara i Liljeholmen. Ytterligare 7000 kvm kontor planeras i Liljeholmens centrum och 27 000 kvm i Marievik.

Hägerstens hembygdsförening anser att förslaget måste bantas för att inte medföra en skada på allmänna intressen som är ojämförligt större än förlusten av ett antal obyggda kontorslokaler. Förslaget bör revideras så att: – den av SHMM grönklassade f.d. bränsleelementfabriken bevaras som en fristående volym, inte byggs på eller byggs ihop med angränsande hus – landskapet och stadssiluetten respekteras och byggnaderna blir lägre än Rosteriet 7, inte reser sig över Liljeholmsberget och täpper till utblickarna – Trekantsparken inte naggas i kanten, att ingen utbyggnad inkräktar på dagens grönyta och att den tidigare vägledande trädtoppshöjden bibehålls för bebyggelse som möter parken.

Förminska inte Trekantsparken och parkrummet

Förslaget att öppna upp den slutna fasaden mot parken och åstadkomma en mer aktiv koppling genom utåtriktade entréer är positivt men förutsätter ju inte – som i förslaget – att byggnaden byggs på med tre våningar och tar ett steg ut i parkrummet.

Trekantsparken kommer att påverkas inte bara genom den yta som riskerar att försvinna utan även genom att själva parkrummet förminskas, trängs tillbaka, om en hög och sammanhängande volym når ut mycket nära gångvägen. Hus D har idag en lågdel mot parken utifrån en tidigare vägledande arkitektonisk idé att byggnaden skulle ansluta till trädhöjderna i parken. Enligt Stockholms byggnadsordning ska bebyggelsefronter mot omgivande vattenrum och parker utformas utifrån en tydlig gestaltningsidé. Den föreslagna gestaltningsidén med en hög byggnad som en mur mot parken är inte övertygande. Projektet bör anpassas till den nuvarande gestaltningsidén och bevara den nuvarande byggnadshöjden mot parken.

Grönytor är en bristvara i Liljeholmen. Det planeras för tusentals nya Hägerstensbor men inga nya stadsparker för att möta det ökade behovet. Trekantsparken kan därför inte hela tiden naggas i kanten av nya projekt. Det räcker med den nya stationsbyggnaden för den gula T-banan.

Förändra inte landskapets läsbarhet

Det är positivt att befintlig bebyggelse inte rivs men förslaget kommer att helt förändra stadsbilden. Konsekvenserna av att dubbla höjdskalan och öka den bebyggda markytan är dramatiska och påverkar inte bara stadssiluetten utan även vistelsevärdena i omgivningen. Det som planeras här kring Liljeholmen innebär en för Stockholm oprövad karaktär, en stad som inte blir som det Stockholm vi känner. Den föreslagna bebyggelsen blir den högsta i området och kommer att legitimera än högre byggnadsvolymer i framtiden i området och längs Trekanten.

Är detta det Stockholm vi vill ha? Stadsbyggnadsnämnden har i sitt beslut varit tydlig: volymhantering och höjdskala måste studeras så att den högre höjden harmoniserar med övrig bebyggelse och mot det omgivande stadslandskapet som helhet. Topografin ska fortsatt vara avläsbar. Det blir den inte om förslaget går igenom. Husen dominerar över Liljeholmsberget och det sista av dalgången med den gamla vintervägen från Mälaren mot Hornstull täpps till om Rosterigränd smalnar av.

Förvanska inte den grönklassade byggnaden

I en levande och rik stadsmiljö spelar tidsdjupet en avgörande roll – att det finns byggnader och miljöer från olika tider. I den stadsomvandling som nu pågår kring Liljeholmen är det viktigt att det lilla som finns kvar av platsens historia tas tillvara. Den äldsta kvarvarande byggnaden inom Rosteriet är från 1950-talet och byggdes som fabrik för framställning av bränsleelement till kärnreaktorer. Byggnaden är tydligt kopplad till efterkrigstidens svenska industrihistoria. Den är grönklassad av stadsmuseet, dvs den har ett särskilt kulturhistoriskt värde.

Det värdebärande karaktärsdraget är ”högrest byggnadsvolym med renodlad form”. Den påbyggnad och inbyggnad som föreslås förvanskar byggnadens tidstypiska karaktärsdrag. Byggnaden blir inte tydligt avläsbar när den inte längre är fristående och när den översta våningen med sitt burspråk degraderas. Kulturmiljökonsekvensbeskrivningen noterar en risk för förvanskning.

Läget kan inte legitimera att bygga hur mycket som helst på bekostnad av allmänna intressen. Vi välkomnar stadens ambitioner att tillskapa arbetsplatser och samtidigt bidra till ökad trivsel och ett mer tillgängligt stadsrum men anser att förslaget behöver bantas för att nå en bättre måluppfyllelse. Det är viktigt att den nya tätheten inte förvanskar en värdefull kulturbyggnad och inte bidrar till en negativ skalförskjutning i området.

Annica Dominius, ordförande, Karin Schibbye, vice ordförande, Hägerstens hembygdsförening

Bilder: Stockholms stad

LÄS ÄVEN: Nytt byggförslag vid Trekantsparken – möter kritik från grannar: Vi förlorar kvällssolen

LÄS ÄVEN: Stockholm växer: Rosteriet

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjö-Skärholmens bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Vill du skriva en debattartikel eller en insändare? Eller en krönika? Gör det. Mejla:  redaktionen@battrestadsdel.se

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• hägerstens hembygdsförening
• planförslag
• rosteriet

• Kommentera