Älvsjöbon som blev visselblåsare: Jag var i chock

Ett 60-tal suicidförsök, isolering, larmsystem som inte fungerar och flera IVO-anmälningar. Samtidigt en tystnadskultur där anställda som lyfter allvarliga missförhållande blir utköpta eller hotade med omplacering.

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

Älvsjöbon Michael Himmlegaard är administrativ chef på ungdomshemmet för flickor på Rebeckahemmet på Färingsö. För honom blev situationen ohållbar. Därför valde han att gå ut offentligt med det han visste.

Nu skriver han en bok om händelserna och om det historiska arvet av destruktiva ungdomshem.

– Om någon hade sagt till för mig för två år sedan att en statlig vårdinstitution kunde bedriva en liknande verksamhet idag, hade jag inte trott dem. Jag var i chock. Det hela var surrealistiskt, säger Michael Himmlegaard när Bättre stadsdels reporter träffar honom på ett café i Älvsjö centrum.

Från insidan upplevde han hur ledningen medvetet förmedlade en falsk fasad utåt, medan en helt annan verklighet utspelade sig bakom murarna. Men han var inte ensam. Idag har flera chefer gått ut och vittnat. Ledningen är utbytt och han hoppas på en bättre framtid för Rebeckahemmet och flickorna som är inskrivna där.

– Det behövs en helt annan kompetens. Jag tror inte på begreppet kriminella barn och tuffare tag. Vi behöver ge dem vård och behandling på riktigt, stöd istället för bestraffning. Sverige har skrivit på Barnkonventionen. Många som arbetar med barn och ungdomar känner inte till vad det är som står i den. Det borde vara grundläggande kunskaper.

Michael Himmlegaard är uppvuxen i Sundbyberg. Hans patos för rättvisa fick han med sig från barnsben.

– Jag har alltid varit en idealist. Min mormor var kristen och hennes värderingar har präglat mig. Hon hade en gammal sliten, ärvd receptbok och sa ofta “om du bara följer receptet, kommer du att lyckas”. 

Han tyckte om att gå i skolan. Läste mycket litteratur, men sällan barnböcker.

– Jag tyckte om att läsa Victor Hugo och det samhällsengagemang som förmedlades i han böcker.

Michael Himmlegaard är utbildad stadsvetare, beetendevetare och har läst sociologi på Stockholms universitet och tog sin master i Umeå. Idag är han arbetsbefriad. Sedan i mars pågår en tvist där facket är iblandat. Han vägrar att låta sig köpas ut.

– Många av mina vänner har tyckt att det vore bättre om jag tog ett avgångsvederlag värt närmare en miljon, få bra referenser, än att jag riskerar att förlora hela min yrkeskarriär. Men jag har alltid landat i att jag står fast i mina värderingar. Flickorna på Rebeckahemmet behöver en stark röst. Vuxenvärlden har svikit dem. Det handlar lika mycket om deras upprättelse som en blixtbelysning på giriga chefer som missköter skattebetalarnas pengar och kringgår regler.

David Söderman, tidigare chef för Rebeckahemmet, har i DN den 24 april, tillbakavisat anklagelserna om att ledningen “undviker att göra lex Sarah-anmälningar och att larmsystemet inte fungerar. Liksom att chefer uppfattas som obekväma eller illojala när de påpekar säkerhetsbrister eller lyfter kritik mot ledningen”. 

Han betonar även i intervjun att han har agerat för att höja säkerheten och förbättra rekryteringen till Rebeckahemmet och anställt en ny kvalitetschef, fler behandlingspedagoger och sjuksköterskor.

Den 18 juni tar David Söderman ”ledigt med omedelbar verkan efter en påfrestande tid för verksamheten”, enligt ett inslag i SR och de rapporterar den 18 augusti att “ledningen vid det statliga ungdomshemmet Rebecka byts ut efter rapporter om missförhållanden”.

I september får Michael Himmlegaard besked om han får återvända till Rebeckahemmet.

Hur mår du idag?
– Det har varit tufft mentalt. Speciellt att skriva boken. Då har jag tvingats återuppleva alla händelser igen. Men jag har fått otroligt mycket stöd, både från kollegor och människor med personliga erfarenheter från institutioner, säger Michael Himmlegaard.

Hur tänker du kring din bok?
– Jag kommer dokumentera mina upplevelser, men det kommer även att vara en uppgörelse med historien. Det finns till exempel 500 vittnesmål om övergrepp från Sis-hem sedan 1993 och då gäller det bara flickor. Detta i hjärtat av en statlig vårdapparat som är till för att skydda, inte skada. Jag skriver och agerar för att detta helt enkelt är större än mig själv.

Boken är planerad att bli utgiven under 2026.

Om du har en historia som behöver berättas eller vill tipsa oss? Skriv till redaktionen@battrestadsdel.se eller ring 0709-449519.

Statens institutionsstyrelse, SiS, bedriver individuellt anpassad tvångsvård och verkställer sluten ungdomsvård. I samverkan med socialtjänsten ger de barn, ungdomar och klienter med allvarliga och omfattande psykosociala problem bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk och kriminalitet. Myndigheten har 22 särskilda ungdomshem med cirka 700 platser.

De lagar som reglerar SiS verksamhet är lagen om vård av unga (LVU) och vård av missbrukare (LVM). Med stöd av de här lagarna kan samhället i vissa fall omhänderta vuxna och ungdomar mot deras vilja för vård och behandling.

LÄS ÄVEN Gängen rekryterar fler barn till grova brott

LÄS ÄVEN Socialsekreterarna i Skärholmen: Så har vi påverkats av turbulensen

LÄS ÄVEN Video: Tjejer tränar japansk kampkonst i Bredäng: Bra om en pojke skulle slå en

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjö-Skärholmens bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Vill du skriva en debattartikel eller en insändare? Eller en krönika? Gör det. Mejla:  redaktionen@battrestadsdel.se

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• rebeckahemmet
• sis
• visselblåsare

• Kommentera