REPLIK: ”Det finns ett antal konstnärsateljér som är byggnadsminnesförklarade”

Länsstyrelsen svarar på Anna Fredrikssons krönika om Hertha Hillfon-gården: ”Vad är ett kulturarv mot vitt och fräscht?”

REPLIK. I krönikan ställs frågan varför ingen K-märka Herta Hillfons atelje. Det ska första sägas att jag inte har någon detaljerad kunskap om ateljén och  vad den består av.

Jag vet inte om jag kan ge dig ett helt tillfredställande svar men jag kan försöka redogöra för vad K-märkning står för och vem som har ansvaret för det. Jag klipper ut från vår hemsida där det står följande:

”Begreppet ”k-märkta hus” har ingen formell eller juridisk innebörd. Det man i folkmun menar när man pratar om k-märkta hus är istället byggnader som omfattas av flera olika typer av skyddslagstiftning.  

Länsstyrelsen ansvarar för byggnadsminnen och kyrkor. Vissa byggnader anses ha ett så stort värde att det är en nationell angelägenhet att de bevaras för framtiden. Dessa byggnader skyddas genom Kulturmiljölagen (1988:950). Hit hör våra byggnadsminnen och de flesta kyrkorna. Länsstyrelsen handlägger frågor som rör dessa byggnader. 

De flesta byggnader skyddas av kommunen. De flesta kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna i landet skyddas dock på kommunal nivå, genom plan- och bygglagen. Till denna kategori hör flertalet av de byggnader vi i dagligt tal kallar k-märkta.

Om byggnaden ligger inom detaljplanelagt område kan speciella bestämmelser föras in i den detaljplan som gäller för fastigheten. Bestämmelserna kan reglera att byggnadens användning ska anpassas till kulturvärdet (Q). Byggnaden kan även omfattas av skyddsbestämmelser (q) eller varsamhetsbestämmelser (k) som anger vad i byggnaden som ska bevaras och hur underhåll och förändringar får utföras. Utanför detaljplanelagt område kan kulturmiljövärden ibland regleras i särskilda områdesbestämmelser.

På kommunal nivå finns också kulturmiljövårdsprogram där kommunens kulturmiljöer presenteras. Kulturmiljövårdsprogrammen baseras på inventeringar av bebyggelsen där de kulturhistoriska värdena bedömts och klassificerats. Att bebyggelse pekats ut som kulturhistoriskt värdefull på detta sätt innebär inget automatiskt skydd. Plan- och bygglagen innehåller dock generella bestämmelser om hur kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ska hanteras.

I Stockholms stad har Stockholms stadsmuseum stadens uppdrag att klassificera bebyggelsens kulturhistoriska värden. Kanske har du hört att ditt hur är ”blått” eller ”grönt”? Då är det stadsmuseets klassificering som avses.”

Det är alltså fråga om olika slags skydd som hanteras av olika myndigheter. När det gäller en konstnärsateljé som byggnadsminnen är problemet att lagen inte kan skydda lös inredning. Det kulturhistoriska värdet av en konstnärsateljé utgörs i stor utsträckning av den utrustning som konstnären har använts sig av och kanske av konstverk eller skisser till konstverk som finns kvar. Detta kan en byggnadsminnesförklaring inte skydda.

Det finns ett antal konstnärsateljér som är byggnadsminnesförklarade, till exempel Carl Eldhs ateljé, men det rör sig då i regel om byggnader som är helt uppförda av konstnären ofta efter hens ritningar eller idéer och därmed är den fasta inredningen, som byggnadsminnet kan skydda en viktig del av byggnadsminnet. Dessa byggnader förvaltas ofta av föreningar eller stiftelser som driver museum eller någon annan form av verksamhet i byggnaden och som är intresserade av att den bevaras.

Eva Dahlström Rittsél, Enheten för kulturmiljö, Länsstyrelsen i Stockholms län

• Hertha Hillfon
• länsstyrelsen
• replik

• Kommentera