”If you don’t like my peaches, don’t shake my tree!”

Ibland är det lugnt och trist på kontoret.

Tills redaktören får höra om vilda, nästan mogna, persikor som växer vid Axelsbergs centrum.

– Det måste vi kolla upp.

Precis vid slänten till Axelbergs tunnelbanespår växer det ett persikoträd! Unikt för Stockholm. Sydsluttningen och den varma tunnelbaneluften håller trädet i form.

Bättre stadsdel var inte först.

En tom vodkaflaska ligger under trädet. Gräset omkring är nedtrampat och all lågt hängande frukt är redan avplockade.

Då tänkte jag genast på den gamla och klassiska bluesrefrängen: ’If you don’t like my peaches, don’t shake my tree’!

En av många versioner av låten finns här.

Brita Lantz-Ulveland bor granne med trädet.
– Detta persikoträd har funnits i många år. Någon slängde en persikokärna och den började gro. Trädet har funnits i minst 25 år, kanske längre, säger hon.

Jag smakar på frukten. Det är gott. De är små, men smakar som riktiga persikor, mer sött än surt.

Text och foto: Alex Farnsworth

Fakta Persika (från Wikipedia)

Persika (Prunus persica, ”persiskt plommon”) är ett träd inom plommonsläktet, familjen rosväxter. Frukten är en stenfrukt. Dess ursprung är okänt men kan vara Kina. En framodlad variant av persika är nektarin.

Persikoträdet kan bli upp till sex meter högt, men håller sig vanligtvis omkring två meter eller under. Det blommar från februari till april med rosa blommor på bar kvist, strax före lövsprickningen. Bladen är rännformade. Frukten är rund och blir upp till åtta centimeter i diameter, sammetsluden, söt, saftig och välsmakande.

I likhet med mandel, aprikos och vindruva är persika en gammal och populär kulturväxt kring Medelhavetoch på Atlantöarna. Den går att odla i södra Sverige och Danmark, men att placera den på en spaljé i söderläge är att rekommendera. För att man ska vara på den säkra sidan bör den täckas med något isolerande material över vintern, exempelvis granris eller säckväv.

Persikan har funnits i människans närhet under så lång tid att dess ursprung är oklart, men möjligen finns dess rötter i Kina där den odlats i mer än 4000 år. Därefter spreds den västerut, till Främre Orienten, och den började odlas i Persien kring 200 f.Kr. Namnet kommer av att européerna tidigt trodde att persikan hade sitt ursprung just i Persien (tidig romersk beteckning var malum persicum = ”persiskt äpple”; dagens artnamn Prunus persica är latin för ”Persiskt plommon”), och förmodligen var det där grekerna lärde känna växten. Inte förrän i början av 1500-talet hade ryktet om persikans utsökta smak nått Sverige.

• persika
• träd

• Kommentera