Annons:
Annons:

logo

Följare 19,5k

Krönika: Livet på Årsta holmar på 1700-talet

KRÖNIKA. Nu har jag gjort det som inte blivit av tidigare, jag har varit på Årsta Holmar och traskat runt på de tre öarna. På den största ön och under järnvägsbron finns gården byggd på m 1730-talet fortfarande kvar. Den är privatägd och det går inte att komma in i trädgården och titta på träden, som troligtvis kan berätta en lång och spännande historia om kalla vintrar och de olika ägarnas drömmar om att skapa en perfekt trädgård.

Det finns olika sätt att ta reda på vilka som har bott på Årsta holmar. Vi vet att holmarna på 1730-talet styckades av från Årsta gård och att ägaren lät bygga ett hus på den största och obebyggda ön. Hur det då var att då bo på en ö mitt inne i Årstaviken vet vi ingenting om. Det är först sedan prästen i Brännkyrka började föra husförhörslängder som det går att skymta den andre av ägaren till öarna. Han hette Jakob Möller, var kamrer och umgicks med Carl Michael Bellman och de närmsta grannarna, som var ägarfamiljen på Årsta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var ingen lätt uppgift att arbeta som präst i Brännkyrka under 1700-talet. I slutet av 1600-talet fick vårt land en ny kyrkolag och där finns en paragraf som gäller föreståndaren för ett hushåll. Då var det många som arbetade på en bondgård och dessa drängar och pigor lydde under en husföreståndare, som kunde vara gårdens ägare, arrendator eller rättare. Rättaren var anställd av ägaren och ansvarade för gårdens skötsel. Dessa män skulle se till att alla i hushållet lärde sig att läsa och kunde redogöra för innehållet i Luthers lilla katekes. Till prästens uppgifter hörde att kontrollera att alla levde upp till denna regel.

Årsta holmar på Petrus Tillaeus karta från 1733.(Norr är till höger)

Biskoparna var ansvariga för att prästerna skötte sina arbetsuppgifter. Det var krig och nya soldater skrev ständigt ut från landsbygden. Prästernas lön var att de fick disponera ett mycket litet lantbruk och att de olika gårdarna gav en tiondel av skörden till prästen. När det under krigsåren saknades drängar var det de äldre, kvinnor och barn, som fick sköta jordbruket. Många praktiska problem med soldatutskrivningar måste biskoparna ta hand om och någon tid för visitationer fanns inte.

Det hörde till att varje stift skulle föra en matrikel över sina präster och om möjligt skildra vilka dessa var. De trycktes och kallas för Herdaminnen. Tack vare Strängnäs stifts herdaminnen får vi idag veta något litet om Brännkyrka sockens präster. Deras ekonomi var mycket dålig. Sockenborna måste enligt kyrkolagen skicka 10% av skörden till prästen. Vintrarna kunde vara kalla, vilket förde med sig missväxt. Ett annat problem var att män, som kallats in som soldater i trakter runt Mälaren, kom med båt till Vinterviken och de måste sedan gå till Brännkyrka för nattvard. Efter detta följde en marsch längs Göta landsväg till staden. Under hela denna marsch mot ett kommande slagfält måste de blivande soldaterna inkvarteras i olika gårdar. Det var viktigt att dessa unga män fick mat och gårdens kvarvarande kvinnor, barn och åldringar fick klara sig med det som blev över. Brännkyrka blev en fattig socken med en svältande präst.

echo adrotate_ad(296, true, 0, 0);

Tiderna blev långsamt bättre men omålade gårdar med dåliga tak var en vanlig syn. Hästar och oxar var en bristvara. År 1763 utnämndes Jakob Serenius till biskop i Strängnäs. Han hade sedan ungdomsåren varit intresserad av politik och hela tiden gjort sitt yttersta för att hindra nya krig. Han var känd för att vara en god administratör med vana att alltid driva igenom sin egen vilja. Det första han lade märke till var att barnen inte kunde läsa. Alltså borde varje socken anordna läsundervisning i kyrkan varje söndag före högmässan och prästerna måste föra ordentliga husförhörslängder. Han for på visitationer och besökte kyrkoherdarna. Brännkyrka hörde till Huddinge församling och biskopen kom därför aldrig till Brännkyrka och någon skola i kyrkan blev det aldrig. Spår av biskops Serenius nit märks. År 1772 började prästen i Brännkyrka slarvigt och motvilligt att föra husförhörslängder. Han skrev upp att det fanns en egendom med namnet Årsta holmar men mer blev det inte.

“Årsta holmars gård” på Årsta holmar. Bild: Patrik Nylin

I husförhörslängden från åren 1782 till 1792 finns en anteckning om Årsta holmar. Holmarna ägdes av kamrer Jakob Möller och han infann sig aldrig på något husförhör. Husförhöret ägde troligen rum på Årsta gård och dit kom trädgårdsmästardottern Christina Catarina Lundberg från Årsta holmar. Hon var 14 år gammal och hade inga problem att läsa en för henne okänd text och kunde ordentligt redogöra för Luthers illa katekes. Strax efter förhöret flyttade hon till Stockholm och det går inte att följa hennes fortsatta liv. Vi vet inte varifrån hennes föräldrar kom och i vilken kyrka i det stora stiftet hon hade lärt sig läsa.

Jakob Möller bjöd gärna på kalas.  Vi vet mycket om vad som låg på faten hösten år 1785. Hedersgäst var Carl Michael Bellman och som ett tack till värdfolket Möller skrev skalden texten till sång nummer 9.

”Nå ödmjukaste tjänare, gunstig herr värd!

Klang, en klunk uppå skinkan innan steken blir skärd.

Vad den soppa den var delikat utan flärd

Och de frikadeller charmanta herr värd.

Sillsalladen förträfflig med äpplen och lök.

Delicieux den kalkonen i sin flottiga rök!

Maken bringa finns ej i konungens kök!”

Efter detta fortsatte Carl Michael Bellman att skildra den goda maten och den utsökte punschbålen. Till detta kalas var också en flicka medbjuden. I dikten kallas hon för Iris och vi får veta att skalden hoppas att få gifta sig med henne. Här levde skalden sig in i en annan värld och föreställde sig att han var ung och ogift. I själva verket var Carl Michael Bellman gift sedan ett par år tillbaka och hans hustru hade fått familjens andra barn, sonen Elis, som avled strax efter förlossningen. Kalaset på Årsta Holmar blev en flykt från en sörjande hustru in i drömmens värld.

echo adrotate_ad(296, true, 0, 0);

Tiderna ändrades snabbt. År 1792 mördades Carl Michael Bellmans beskyddare Gustav III och prästen började föra en ny husförhörslängd. Året därpå började Årstafrun skriva dagbok. På jakobsdagen den 23 juli 1793 bjöd kamrer Jakob Möller på kalas och herrskapet på Årsta var inbjudna. Det var en middag med få inbjudna damer.  Strax före midnatt var kalaset över och Årstafrun konstaterade att männen hade fullsupna huvuden. Hon och hennes make fick hjälp med hemfärden av familjens informator och sonen Hans Abraham.

Tisdagen den 4 september 1798 fick Årstafrun veta att kamrer Möller hade avlidit. Familjen på Årsta tog snart kontakt med den nya grannfamiljen Schoerbring och de började umgås. De båda familjerna hade ett gemensamt intresse och det var trädgårdsskötsel.

Text och bild: Carin ÖnnestamMälarhöjden
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam 
här


Publicerad 08:58, 14 september 2019
Annons:
Annons:

Gillar du det du läser? Swisha en peng till: 123 086 79 86  

eller donera via PayPal:
KALENDER: HÄNDER NÄRA DIG
  1. Skaldjursjulbord på Erssons DeliBistro Fruängen

    4 december kl.17:00 - 14 december kl.23:00
  2. Julmarknad på Färgfabriken

    7 december kl.11:00 - 8 december kl.17:00
  3. Gröndalsrevyn 2019: Nödljus och prepparkakor

    7 december kl.15:00 - 8 december kl.17:00
MEDBORGARFÖRSLAG

Läs om olika förslag som medborgare lämnar in till sin stadsdelsnämnd. Du kan också lämna in ett själv.

Lämna in medborgarförslag
Stöd logoBättre Stadsdel

Gillar du det du läser? Swisha en peng till: 123 086 79 86  

eller donera via PayPal:
Dagens Fråga

Vad tycker du om den nya gråa färgen på höghuset i Axelsberg?

View Results

Loading ... Loading ...

Publicerad 14:20, 13 oktober 2017
Annonser
Annons:
Annonser
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
PolisNotiser
Podcast
KÖP-BYT-SÄLJ

Köp eller sälj dina prylar lokalt! Gå med i Facebookgruppen Köp Byt Sälj - Vi som bor i Hägersten

Annons: