Konstfacks vårutställning: Så tänker tre studenter om sina konstverk – och sig själva

Hägersten-Älvsjö Publicerad 09:54, 17 maj 2024

Under Konstfacks vårutställning 2024 visas kandidat-, master- och lärarstudenternas konstverk i skolans lokaler. Som en del av utställningen presenterar masterstudenter från konstprogrammet sina avslutande examensarbeten i en separat utställning på Färgfabriken. 

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

Bättre stadsdel träffade tre studenter på Kontfack som ställer ut sina verk på skolans vårutställning.

Rebecca Beyene, 26 år
Konstverket “Hot and ready, a gamble for life”

Rebecca förklarar att hennes konstnärskap handlar mycket om att utforska idén om vad ett hem är genom att hon byggt upp ett “hem” av materialet kartong och installerat oredigerade inspelade samtal i väggarna. 

I “huset” som är av kartong där man kan gå in i olika rum och lyssna på olika konversationer från hennes mamma, pappa och lillebror.

– Alla pratar om överlevnad på olika sätt, men även där alla lär mig olika saker, livsläxor, their own life journey, hur jag kan lära mig något av det. Det är ett sätt att dela kunskap. 

För henne är inte hem en plats, ett materiellt ting utan mer att ett hem skapar en känsla som till exempel trygghet. 

– Ett hem är inte bara en fast plats. För mig är det så mycket mer. Jag tycker om att använda oredigerade ljudinspelningar i mina verk för att skapa en känsla av närvaro och interaktion. Genom mina installationer vill jag skapa en ny innebörd för vad hemmet kan vara.

Rebecca väljer medvetet materialet kartong som det primära materialet för hennes konstverk. För det första anser hon att kartong är väldigt synligt och symboliskt laddat, särskilt när det kommer till idén om flytt.

– Jag ser kartong som något som kan representera en form av skydd för till exempel hemlösa.  Kartong förmedlar på ett universellt sätt känslor av försiktighet, återanvändning, styrka och återvinning. 

Ett hem är inte en specifik plats

Rebecca Beyene föddes i Malmö men flyttade sedan till Los Angeles, USA som barn. Hon kom tillbaka till Sverige för cirka 10 år sedan. 

Hon förklarar att hon är väldigt intresserad av att upptäcka och få svar på frågan “Vad ett hem egentligen är”, just den känslan kommer från att hon själv har flyttat runt mycket. 

Rebecca visste inte att det var just Konstfack som hon ville börja på och visste inte riktigt vad allt med Konstfack skulle betyda egentligen.

– Det var en process! Jag hade ingen aning om att det var just här jag skulle hamna. Nu har jag varit här i tre år, men för cirka fem år sedan började jag på förberedande konsthögskola och jag fattade inget om vad det innebar. Jag började egentligen där bara för jag gillar bara att vara kreativ. Det är också ett privilegium att göra det här i Sverige och inte i USA med tanke på alla kostnader i USA. Om jag hade stannat i USA hade jag nog inte gjort det jag gör nu. 

Med frågan vad Rebecca ser sig själv om fem år och vad drömmen hade varit för henne som konstnär så var det inget självklart svar. 

– Jag har kommit in på masterutbildningen så jag kommer att vara på Konstfack i två år till. Efter det hoppas jag på att kunna samarbeta med andra konstnärer, andra människor, men jag är väldigt intresserad av att jobba med barn med. Det finns “inga limits” med barn. 

Framöver kommer att fördjupa sig “Oral history”, muntlig historieforskning. 

Vera Burkhalter Zornat, 25 år
Konstverket  ”Skevt, skört och förgängligt; Om att längta efter ett språk.”

Vera Burkhalter Zornat kommer från Göteborg och har flyttat till Stockholm för att studera smycke och corpus: Ädellab. Innan hon började studera på Konstfack pluggade hon på Nyckelvikens skola. Under konstutställningen presenterar hon sitt verk som utforskar skönheten och förgängligheten i objekt.

– Jag kommer från en konstnärlig familj och har vuxit upp med mina föräldrars ateljéer. Planen var inte att följa mina föräldrars fotspår men jag upptäckte passionen för konst när jag började att arbeta med metall. 

Konstverken består av fem kärl i koppar och brons som förmedlar hennes budskap. Dessa kärl är skeva och klumpiga, med en dubbelhet av allvar och humor, sårbarhet och styrka.

– Jag är fascinerad av hur vi interagerar med objekten och vad vi känner när vi håller dem i våra händer. Kan vi känna empati för ett objekt?

Tillsammans med hennes koppar har hon ställt ut sina tre vittrande blommor och bilder av sig själv med tårar satt dit som är slipade ur bergskristall.

– Genom de vittrande blommorna vill jag framhäva det vackra i det sköra och förgängliga.
Konstverken uttrycker det kroppsliga som inte använder sig av ord. Hon beskriver verken som en spegling mellan personer och dess känslor som människan döljer och bär med sig.

– Jag vill förmedla känslor såsom tårar, speciellt de tårar som inte slutar när de börjat rinna.

Efter sin kandidatexamen planerar Vera Burkhalter Zornat att studera vidare med en master i Craft! på Konstfack, då hon planerar att utforska liknande teman.

– Konstverk blir på flera sätt ett självporträtt. Som konstnär utgår man ofta från sig själv, men när jag betraktar mina verk ser jag inte bara mig själv, utan även andra. Jag ser mina verk som egna varelser, med sin egen identitet och existens, säger Vera Burkhalter Zornat.

Linda Svedberg, 42 år
Konstverket “Allt är ett: att se världen, människan och tillvaron som cirkulerande material“

Linda Svedberg kommer från Östersund och studerar Smycke och corpus: Ädellab. Tidigare har hon arbetat på sjukhus men följer sin passion för konst. Sedan tidigare har hon jobbat med keramik och känt att man ska kunna jobba med många olika material och inte anpassa sig till bara ett.

Efter att ha insett ett andligt behov hos sig har Linda Svedberg skapat sitt konstverk som representerar vad en ateistisk andlighet innebär för henne. Under Konstfacks konstutställning presenterar hon sitt verk som även är ett examensarbete.

Genom sitt verk talar Linda Svedberg om hur allt material egentligen är ett. Av att ha ett tankesätt som detta leder till en känsla av tillhörighet i det okända berättade hon.

— Efter att ha känt på material insåg jag hur allt och alla är just detta. Alla vi är material och därför samma om man tänker efter.

Linda Svedberg berättar vidare om hur alla i världen skulle vara snällare mot varandra om man såg varandra som ett. I sitt konstverk Allt är ett delar hon med sig av just detta budskap.

– På ett sätt är mitt konstverk som ett fredsbudskap som talar för insikten om att det inte finns ett vi och dem. Genom detta försvinner gränsen mellan mig och omvärlden och det skapar en känsla för storheten.

Konstfacks vårutställning är öppen fram till 24 maj.

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Välkommen att prenumerera här. Tack!
Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• konstfack
• Konstfack vårutställning

• Kommentera